herre var det helt naturligt, tillbörligt och riktigt, att den stackars karlens hela klass höll med husbonden och stred för honom utan att göra sig besvär att undersöka vilkendera som hade rätt eller orätt. Denne man hade varit och hjälpt till med att hänga sina grannar och gjort sitt arbete med nit, fastän han väl visste, att de blott voro misstänkta och att inga bevis förelågo. Varken mannen eller hans hustru tycktes finna något upprörande i saken.
Detta var nedslående — särdeles för mig, som drömde om en republik. Det påminde mig om en tid trettonhundra år därefter, då »de fattiga vita» i våra sydstater, som alltid föraktades och ofta förolämpades av slavägarna i trakten och som ställdes så lågt just på grund av att slaveriet florerade i deras mitt, det påminde mig om hur redobogna de varit att hålla med slavägarna i alla politiska demonstrationer för stödjandet och bibehållandet av slaveriet och hur de till sist axlade musköten och offrade livet under försök att hindra störtandet av den institution, som förnedrade dem. Det fanns endast en förmildrande omständighet som förband sig med detta ömkliga stycke historia och det var, att »de fattiga vita» i hemlighet avskydde slavägaren och kände sin egen skam. Den känslan visades icke på ytan, men det faktum att den var tillfinnandes och kunde framträda under gynnsamma förhållanden var dock något — ja, var tillräckligt, ty det ådagalade, att en man dock i grund och botten är en man, även om det inte alltid synes så.
Nåväl, utgången visade att denne kolare var ett komplett motstycke till »de fattiga vita» i sydstaterna långt fram i tiden. Efter en liten stund började kungen bli otålig och sade:
»Om ni stå här och prata hela dagen, kommer rättvisan på villospår. Tro ni brottslingarna stanna kvar i föräldrahemmet? Nej, de fly, de dröja icke. Ni böra se till, att de bli eftersatta av ridande förföljare.»
Kvinnan bleknade obetydligt men fullt märkbart och mannen såg upprörd och obeslutsam ut. Jag sade:
»Följ med mig, min vän, vi skola gå ett litet stycke och jag skall säga er åt vilket håll de troligen försökt
