222
narki, tills Arturs dagar ändats, sedan en störtad tron, en avlyst adel, med varje dess medlem bunden vid ett gagneligt yrke, allmän rösträtt införd och rikets hela styrelse lagd i händerna på nationens män och kvinnor att där förbliva. Ja, än på en tid hade jag ingen anledning att avstå från min dröm.
TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.
Marco.
Tämligen lojt vandrade vi framåt, samtalande med varandra. Vi måste använda så pass mycket tid som behövs för att gå till den lilla köpingen Abblascure, föra rättvisan på de där mördarnas spår och åter vända om hem. Delvis upptogs jag även nu av ett intresse som aldrig förbleknat, aldrig mist sin nyhet för mig alltsedan jag kom till Arturs rike. Jag menar det av den stränga kastskillnaden framkallade olikartade uppförande som iakttogs av personer som mötte varandra ute. Mot den rakade munken, som traskade fram med tillbakakastad huva, var kolaren djupt vördnadsfull; mot gentlemannen var han underdånig; mötte han en oansenlig jordbrukare eller en fri hantverkare så var han hjärtlig och meddelsam, men om en slav kom gående med aktningsfullt böjt huvud, satte kolaren näsan i vädret och såg inte åt honom. Det gives tillfällen då man kunde ha lust att hänga hela människosläktet och göra slut på farsen.
Bäst det var råkade vi ut för ett äventyr. En liten skara halvnakna gossar och flickor kom skrämd och skrikande ut från en skog. De äldsta av dem kunde ej vara mer än tolv till fjorton år gamla. De anropade oss om hjälp men voro alldeles utom sig och kunde inte redogöra för vad som hänt. Vi skyndade emellertid in i skogen med dem i spetsen och snart upptäckte vi olyckan: de hade hängt en liten pojke i ett rep av bast och han stretade och sparkade, ty han höll på att bli kvävd. Vi befriade honom och han kom sig snart. Även här röjde
