226
inte skulle ha sagt någonting sådant till er — Jones är nämligen inte mycket meddelsam utan ganska tillbakadragen i sällskap — så har han ett gott hjärta, är tacksam och vet att sätta värde på när han blir väl bemött. Ja, ni och er hustru ha visat oss mycken gästfrihet —»
»Å prat, det var väl ingenting — en sådan gästfrihet.»
»Den har minsann sitt värde. Det bästa man har, välvilligt givet, är alltid någonting gott och är likställt med en furstlig gåva, ty inte ens en furste kan ge mer än det bästa han har. Och nu ska vi gå i bodarna och göra uppköp, och oroa er inte för vad det kostar. Jag är mycket slösaktig av mig. Vet ni, att ibland kan jag på en enda vecka göra av med — men det är detsamma — ni skulle i alla fall inte tro mig.»
Och så ströko vi omkring, tittade in litet varstädes, frågade på prisen, pratade med handelsmännen om upploppet och anträffade då och då ganska gripande påminnelser om detsamma i kringirrande unga varelser, som föraktade, gråtande och hemlösa blivit fråntagna allt det de ägde, sedan deras föräldrar blivit nedstuckna eller hängda. Marcos och hans hustrus kläder voro av grov blånvävnad och ett slags halvylletyg samt påminde om kartor av tillväxande kommuner, ty de bestodo nästan uteslutande av lappar, som skarvats i varandra under loppet av fem, sex år, tills knappt en handsbredd av det ursprungliga materialet fanns kvar. Nu ville jag med anledning av den förnäma tillställningen förse dessa båda makar med nya dräkter, men jag visste inte hur jag nog finkänsligt skulle kunna beröra detta ämne. Till sist föll det mig in att då jag varit så liberal i fråga om att hitta på tacksamma ord för kungens räkning, skulle det vara ganska lämpligt att bekräfta orden med bevis av mera påtagligt slag. Jag sade därför:
»Och så, Marco, är det ännu en sak, som ni måste tillåta av vänlighet mot Jones — ty ni vill ju inte stöta er med honom? Han ville mycket gärna på något sätt lägga sin tacksamhet i dagen, men han är så försagd, att han inte själv kommer sig för med det utan har bett mig köpa några småsaker och ge dem till er och fru Phyllis samt låta honom betala köpen. Ni får inte låtsa om att ni vet,
