var en märkvärdig dag, en stor dag. Sådana dagar glömmer man inte.»
»Ja, och hans herre var en ståtlig karl, en förmögen karl och två gånger om året ställde han till en stor fest, då det bjöds på kött och vitt bröd, riktigt vetebröd. Han levde så till sägandes som en lord. Och med tiden övertog Dowley smedjan och gifte sig med dottern i huset.»
»Och kan ni tänka er hur jag har det nu», sade han med eftertryck. »Två gånger i månaden står det färskt kött på mitt bord.» Här gjorde han en paus för att det riktigt skulle gå i oss och tillade: »Och åtta gånger salt kött.»
»Ja, det är sant», sade hjulmakaren med låg röst.
»Jag vet det av egen erfarenhet», sade muraren i samma vördnadsfulla ton.
»På mitt bord står vitt bröd var söndag året om», sade mästersmeden med högtidligt allvar. »Ni kunna på samvete intyga att även detta är sant?»
»Vid mitt huvud, så är det», skrek muraren.
»Även jag kan intyga det», sade hjulmakaren.
»Vad möbleringen angår, må ni själva beskriva den.» Han viftade med handen, som om han nådigt tillstått dem att fritt yttra sig och tillade: »Säg vad ni anse vara sant! Tala som vore jag inte här!»
»Ni har fem stolar, till på köpet mycket väl gjorda, fastän hela familjen består av endast tre personer», sade hjulmakaren med en min av djupaste aktning.
»Och sex bägare och sex tallrikar av trä samt två av tenn att äta på och dricka ur», sade muraren med kläm. »Och jag säger det fullt medveten om att Gud är min domare och att vi inte stanna länge här på jorden utan på den yttersta dagen måste svara för vad vi sagt då vi varit i denna vår kropp, det må ha varit sant eller osant.»
»Nu vet ni vad jag är för en karl, broder Jones», sade smeden vänligt nedlåtande, »och ni väntade väl att i mig finna en man som var mån om sin värdighet och sparsam på välvilja mot främlingar, innan han lärt känna deras tillgångar och stånd. Men det skall ni inte vara bekymrad för. I mig skall ni finna en man som inte fäster sig
