240
| 1 | bushel vete, |
| 1 | buldandräkt |
| 5 | skålpund oxkött, |
| 5 | skålpund fårkött. |
Det hela kostar honom 32 cents. Det tar honom 32 arbetsdagar att förtjäna pengarna — 5 veckor och 2 dagar. Låt honom komma till oss och arbeta 32 dagar för halva den lön ni ger; allt det där kan han sedan få köpa för något under 14 ½ cents; det köpta kostar honom något litet mindre än 29 dagars arbete och han får omkring en halv veckas lön över. Sträck ut beräkningen på ett år; han skulle varannan månad hos oss ha sparat nära en veckas lön, hos er ingenting alls. På året skulle han hos oss ha inbesparat fem eller sex veckors lön, hos er icke en cent. Nu antar jag att ni förstår, att ’höga löner’ och ’låga löner’ äro talesätt, som ingenting betyda, förrän man kommit underfund med hur mycket som kan köpas för dem.»
Det där var ett dråpslag.
Men det dräpte tyvärr icke. Nej, jag måste avstå från det. Vad de där människorna värderade var höga löner, och det tycktes inte vara av någon betydelse för dem om man för de höga lönerna kunde köpa någonting eller ej. De voro protektionister och ivrade för skyddstullar, vilket var ganska begripligt, ity att intresserade parter hos dem inpräntat, att det var protektionismen som framkallat de höga lönerna. Jag påpekade att under ett kvarts sekel hade deras löner ej stigit med mer än 30 %, då däremot levnadskostnaderna gått upp till 100, och att hos oss hade på kortare tid lönerna stigit 40 % under det att levnadskostnaderna varit i ständigt sjunkande. Men det hjälpte inte. Ingenting kunde rubba deras egendomliga föreställningar.
Jag pinades emellertid av en känsla av nederlag. Oförtjänt nederlag, men vad gjorde det? Det lindrade inte svedan. Och så att tänka sig de yttre omständigheterna! Här satt tidevarvets störste statsman, världens dugligaste och kunnigaste man, det förnämsta okrönta huvud som på många århundraden uppenbarat sig genom molnen på
