Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/253

Den här sidan har korrekturlästs
249

Jag var förtvivlad och visste ej vad man kunde vänta. Jag satt som på nålar.

»— och vidare finner man stöd i den kända sanningen, att bland djuren de unga, som man skulle kunna kalla djurkartarna, äro de smakligaste. Det kan ju icke heller förnekas, att när bocken blir gammal blir hans päls het och försämrar köttet, vilken olägenhet, tagen i sammanhang med hans osnygga vanor och osmakliga drifter och gudlösa sinnesstämning samt tvetydiga moral —»

Nu reste de sig upp och närmade sig honom. Under häftiga utrop av: »Den ene tänkte förråda oss, den andre är galen! Döda dem! Döda dem!» kastade de sig över oss. Men nu flammade glädjen upp i kungens öga. Han var inte särdeles styv i jordbruk, men detta var något i hans väg. Han hade länge fastat och nu hungrade han efter att få slåss. Han gav smeden en sinkadus under hakan, som lyfte honom från marken och sträckte honom raklång på ryggen. »St Georg för Britannien!» skrek kungen, och så damp hjulmakaren. Muraren var storväxt, men jag slog omkull honom som ingenting. De tre vännerna reste sig upp igen och angrepo oss åter, föllo åter pladask till jorden, men kommo tillbaka igen. Och detta upprepade de med britternas medfödda mod tills de voro bultade till mos, raglade av trötthet och hade blivit så blinda, att de inte kände åtskillnad på oss. Men de höllo i ändå och hamrade på med den lilla styrka de hade kvar. Nu hamrade de på varandra, ty vi drogo oss åt sidan som åskådare, medan de rullade om och stretade och knogade och dunkade och beto med den iver och den ordlösa uppmärksamhet, som karakteriserar bulldoggar. Vi sågo nu på utan farhåga, ty de närmade sig hastigt det stadium, då de icke skulle orka kalla på hjälp mot oss, och arenan låg så pass långt från allmänna vägen, att vi kunde vara säkra för avbrott.

Under det att de så småningom mattade ut varandra kom jag helt plötsligt att tänka på Marco och undrade vart han tagit vägen. Jag såg mig omkring. Han syntes inte till någonstädes. Det var ganska betänkligt. Jag drog kungen i rockärmen och vi smögo oss,bort och skyndade tillbyggningen. Men där fanns ingen Marco, ingen Phyllis.