266
ännu var vid liv och i verksamhet. Jag hoppades snart vara hos honom, och den tanken var mycket hugnesam.
Jag uppfångade en dag en skymt av någonting annat, som kryade betydligt upp mig. Det var en metalltråd, som sträckte sig från tak till tak. Telegraf eller telefon helt säkert. Nog önskade jag, att jag haft en liten bit av den. Det var just det jag behövde för att utföra mitt rymningsförslag. Jag hade tänkt att tillsammans med kungen komma lös någon natt, lägga munkavle på slavdrivaren och bakbinda honom, byta kläder med honom, knyckla till honom så att han blev oigenkännlig, haka fast honom vid slavkedjan, sätta mig i besittning av hans ägodelar, marschera till Camelot och —
Men nu förstår ni min mening. Ni inser vilken häpnadsväckande dramatisk överraskning jag ämnade bereda dem på slottet. Och det lät sig göra, om jag bara kunde få tag i litet järn, som lät forma sig till en dyrk. Jag skulle då när jag ville kunna öppna de tunga hänglås, som sammanhöllo våra kedjor. Men aldrig hade jag tur; jag kom aldrig över någonting sådant. Till sist bjöd sig dock ett tillfälle. En herre, som redan två gånger varit och velat byta sig till mig — dock utan påföljd — kom tillbaka tredje gången. Jag väntade visst inte att jag någonsin skulle komma att tillhöra honom, ty det pris man från första stunden av mitt slaveri åsatt mig var mycket överdrivet och framkallade än vrede, än löje. Min ägare höll dock styvt på det — tjugutvå dollars begärde han. Han ville inte slå av en enda cent. Kungen beundrades mycket på grund av sin präktiga fysik, men hans kungliga later lågo emot honom och han var inte säljbar. En så beskaffad slav ville ingen ha. Jag ansåg mig trygg för att ej behöva skiljas från honom, ty mitt pris var ju satt så orimligt högt. Nej, jag väntade visst inte att jag skulle komma att tillhöra den herre jag talat om, men han hade någonting som jag hoppades skulle bli mitt, om han bara tillräckligt ofta besökte oss. Det var ett föremål av stål med en stor nål i, som framtill sammanhöll hans långa ytterplagg av kläde. Tre sådana tingestar av samma slag hade han. Två gånger hade han kuggat mig, ty
