Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/278

Den här sidan har korrekturlästs

274

med en vaktare. Jag hostade till just då, och han gav mig en blick, som gick mig genom märg och ben. Han tyckte visst att han hade hört den där hostan förr. Jag gick genast in i en bod och frågade på prisen utefter hela disken, alltjämt med ett öga åt gatan. De där båda hade stannat och pratade med varandra i det de tittade åt boddörren. Jag beslöt att gå ut bakvägen, om någon sådan fanns och jag frågade bodfröken, om jag kunde komma den vägen för att leta efter den förrymde slaven, som troddes vara gömd i närheten. Jag sade, att jag var en förklädd officer och att min underordnade stod utanför dörren, vaktande en av mördarna. Ville hon vara så god och gå ut och säga honom, att han inte behövde vänta utan att det var bäst att han gick till bakgatans motsatta ända för att genskjuta rymlingen, sedan jag drivit ut honom.

Hon blossade av iver att få se en av dessa redan så beryktade mördare och skyndade att uträtta mitt ärende. Jag smög mig ut bakvägen, stängde dörren efter mig, stoppade nyckeln i fickan och satte i väg, småskrattande och helt förnöjd.

Och så hade jag återigen skämt bort saken, begått ännu ett misstag, ja, ett dubbelt sådant. Det fanns många sätt att bli av med den där vaktaren helt enkelt och naturligt, men jag hade ju så mycket sinne för det pittoreska. Se det är mitt allra värsta karaktärslyte. Jag hade ju grundat mitt tillvägagående på vad det skulle falla sig naturligast för mannen att göra, icke besinnande, att det då och då händer en man att göra vad som icke faller sig naturligt för honom. Det naturligaste han härvidlag kunnat göra hade varit att hack i häl följa efter mig. Han skulle ha funnit en massiv ekdörr, säkert stängd, mellan honom och mig. Innan han kunnat slå ned den, skulle jag ha hunnit långt bort, sysselsatt med att sätta på mig den ena förklädnaden efter den andra, som skulle ge mig säkrare skydd mot Britanniens påflugna laghundar än någon oskuld eller upphöjd karaktär kunnat det. Men i stället för att göra vad som fallit sig naturligt, tog mannen mig på orden och följde mina instruktioner, så att när jag kom travande ut från den