Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/283

Den här sidan har korrekturlästs
279

Jag var ofantligt nöjd. Situationen i sin helhet var en av de grannaste effekter jag någonsin åstadkommit.

Och bäst det var — vem kommer fram till mig om inte Clarence och säger på modernt tungomål:

»Jag skulle tro att det var en överraskning eller hur? Jag visste att ni skulle tycka om det. Gossarna ha fått öva sig länge helt privat och stormlängtade efter ett tillfälle att visa sig på styva linan.»




TRETTIONIONDE KAPITLET.
Yankeens strid med riddarna.

Så voro vi då åter hemma i Camelot. Ett par dagar efter hemkomsten fann jag tidningen, ännu fuktig från pressen, bredvid min tallrik på frukostbordet. Jag kastade blicken på annonsspalterna, väl vetande att jag där skulle finna något som intresserade mig personligen. Jag återger det med uteslutning av tryckfel, upp- och nedvända bokstäver »spisar» m. m.:


De Par Le Roi.

Vare det allom veterligt att enär den store lorden och ryktbare riddaren Sir Sagramor Le Desirous nedlåtit sig att sammandrabba med Kungens minister, Hank Morgan med binamnet Basen i och för vinnandet av satisfaktion för en gammal förolämpning, skola dessa båda mötas på rännarbanan i Camelot vid fjärde timmen på morgonen den sextonde dagen i månaden efter denna. Striden äger rum å Poutrance, emedan förolämpningen är av dödlig natur och icke medger biläggning.


De Par Le Roi.

Clarences redaktionella hänsyftning på denna affär lydde som följer: