Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/288

Den här sidan har korrekturlästs

284

jag utan ansträngning min häst åt sidan, och den väldige riddaren sköt förbi utan att träffa. Den gången lönades jag med mycket bifall. Vi vände, samlade tyglarna och rusade åter emot varandra. Åter träffade riddarens lans luften och kraftiga bifallsrop höjdes mot mig. Samma sak upprepades än en gång och framkallade en sådan storm av applåder, att sir Sagramor blev ond, ändrade taktik och tog sig för att jaga mig. Men det skulle han inte ha gjort; i den kapplöpningen voro alla fördelarna på min sida; jag kilade undan för honom när jag behagade, och en gång slog jag honom på ryggen i förbifarten. Till sist var det jag, som satte efter honom och hur han vred och vände sig och hästen, lyckades han aldrig mer komma bakom mig. Efter utförd manöver var han alltid framför mig och därför avstod han snart från den saken och retirerade till sin ända av tornerplatsen. Hans självbehärskning var det nu slut med, han glömde sig och slungade mig i ansiktet en förolämpning, som berövade mig min. Jag tog min lasso från sadelknappen och fattade i snaran med högra handen. Den gången skulle ni ha sett honom, då han kom an. Det var nu skarpa allvaret, och i hans blick var blod. Jag satt helt obesvärat på min häst och svängde den stora lassoöglan i vida cirklar över mitt huvud. I detsamma han satte i väg, red jag emot honom; då avståndet oss emellan minskats till tio fot, lät jag repets ormlika spiraler klyva luften, vek åt sidan, vände och höll inne min tränade springare, som nu stod där färdig att möta ett brusande anlopp. I nästa ögonblick spändes repet och drog sir Sagramor ur sadeln. Du store, vilken uppståndelse!

Det lider intet tvivel att nyhetens behag är särdeles anslående. Dessa människor hade aldrig förr varit med om något cowboy-uppträde och de blevo alldeles utom sig av förtjusning. Från alla håll ropades:

»Da capo! Da capo!»

Jag undrade varifrån de fått det ordet, men nu var icke stunden att avhandla språkliga egendomligheter. Hela vandrande riddarsvärmen började nämligen surra och mina affärsutsikter hade aldrig kunnat vara bättre.