Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/295

Den här sidan har korrekturlästs
291

god och platserna voro mycket eftersökta. Konduktören på 4,30 snälltåget var en hertig och det fanns inte en konduktör på passagerartågen som var under earls rang. De voro hyggliga karlar allesammans, men de hade två fel, som jag inte kunde kurera utan måste blunda för: de ville inte lägga av rustningen och de ville sätta ned biljettprisen — jag menar bestjäla bolaget.

Det fanns numera knappt en riddare i hela landet, som inte hade någon nyttig sysselsättning. De färdades från den ena till den andra ändan av landet i allehanda kringresande uppdrag; deras böjelse för vandring och deras erfarenhet därav gjorde dem till de mest praktiska kulturspridare vi hade. De gingo klädda i stål och utstyrda med svärd, lans och stridsyxa och om de inte kunde förmå en person att taga en symaskin på avbetalning eller köpa en dragharmonika eller ett taggtrådsstängsel eller en tullvänlig tidning eller någonting annat bland de tusen och en saker de reste för, så gjorde de kål på honom och drogo vidare,

Jag kände mig mycket lycklig. Allting utvecklades jämnt och lugnt enligt en hemligt följd riktlinje. Ser ni, jag hade två idéer i huvudet, som övergingo alla mina andra förslag. Den ena var att överändakasta den katolska kyrkan och på dess ruiner uppbygga den protestantiska — icke som statskyrka utan som ett samfund vilket det stod envar fritt att ansluta sig till; den andra idén var att så småningom få ett påbud utfärdat, som befallde att allmän rösträtt skulle införas efter Arturs död och tillkomma såväl kvinnor som män — åtminstone alla män, både visa och ovisa och alla mödrar som, hunna till medelåldern, skulle befinnas veta nästan lika mycket som deras söner vid tjuguett år. Artur kunde hålla ut trettio år än, ty han var ungefär vid min ålder — det vill säga fyrtio — och jag trodde, att jag vid den tiden tämligen säkert skulle ha den verksamma delen av befolkningen redo för och angelägen om en tilldragelse, som skulle bli den första i sitt slag i världshistorien — en total styrelserevolution utan blodsutgjutelse. Och resultatet skulle bli republik. Det är väl så gott att jag erkänner det, fastän jag skäms när jag tänker på det: