Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/309

Den här sidan har korrekturlästs
305

daren glömde hela befallningen och högg åt ormen med sitt svärd. Inom en halv minut drabbade de båda väldiga härskarorna samman. De slaktade hela dagen. Då såg sig kungen — men vi ha ju hittat på något nytt sedan ni for — det vill säga, vår tidning har gjort det.»

»Verkligen? Vad kan det vara?»

»Krigskorrespondens.»

»Det låter bra.»

»Tidningen gick med full fart, ty interdiktet gjorde inte något intryck så länge kriget varade. Jag hade krigskorrespondenter vid båda arméerna. Jag avslutar bataljen med att läsa upp vad en av gossarna säger om den:


Då såg sig kungen omkring och upptäckte, att av hela hans här och alla hans goda riddare ej fanns kvar mer än två riddare, nämligen sir Lucan de Butlere och dennes broder sir Bedivere, och de voro fulla med svåra blessyrer. Store Gud, sade kungen, vad har det blivit av alla mina ädla riddare? Ve mig, att jag skulle se denna bedrövelsens dag. Ty nu, sade Artur, har jag kommit till mitt livs slut. Med Gud give jag visste var den förrädaren sir Mordred är, ty han har kommit all denna olycka åstad. Då fick kung Artur se sir Mordred, där han stod lutad mot sitt svärd, mitt ibland en mängd döda. Giv mig nu mitt spjut, sade Artur till sir Lucan, ty därborta skönjer jag den förrädare som dragit detta onda över oss. Låt honom vara, herre, sade sir Lucan, ty han är så olycklig, och om ni låter denna olyckliga dag förgå, blir ni tillräckligt hämnad på honom. Gode herre, kommer ni ihåg den där drömmen och vad sir Gawaines vålnad sade er, dock har Gud i sin nåd bevarat er hitintills. För Guds skull, mylord, avstå från detta. ly, lovad vare Gud, ni har vunnit seger, ty vi tre leva ju, men på sir Mordreds sida är det ingen mer än han som lever. Om ni nu låter saken vara, är det onda ödets dag förgången. Det må bli död eller liv för mig, sade kungen, nu ser jag honom ensam därborta och han skall inte undgå mig, ty ett bättre tillfälle bjudes mig aldrig. Gud vare med er, sade sir Bedivere. Då fattade kungen sitt spjut med båda händerna och sprang emot sir Mordred ropande: Förrädare, nu är din dödsdag kommen. Och när sir Mordred hörde sir Artur, rusade han intill honom med draget svärd i handen. Och då stötte kung Artur sir Mordred under skölden, och spjutet gick genom hans kropp och mer än en famn längre. Då sir Mordred kände, att han blivit sårad till döds, kastade han sig med all den kraft han hade kvar mot tjockändan av kung Arturs spjut och med svärdet i båda händerna gav han honom

20Mark Twain, En Yankee.