daren glömde hela befallningen och högg åt ormen med sitt svärd. Inom en halv minut drabbade de båda väldiga härskarorna samman. De slaktade hela dagen. Då såg sig kungen — men vi ha ju hittat på något nytt sedan ni for — det vill säga, vår tidning har gjort det.»
»Verkligen? Vad kan det vara?»
»Krigskorrespondens.»
»Det låter bra.»
»Tidningen gick med full fart, ty interdiktet gjorde inte något intryck så länge kriget varade. Jag hade krigskorrespondenter vid båda arméerna. Jag avslutar bataljen med att läsa upp vad en av gossarna säger om den:
Då såg sig kungen omkring och upptäckte, att av
hela hans här och alla hans goda riddare ej fanns kvar
mer än två riddare, nämligen sir Lucan de Butlere och
dennes broder sir Bedivere, och de voro fulla med svåra
blessyrer. Store Gud, sade kungen, vad har det blivit
av alla mina ädla riddare? Ve mig, att jag skulle se
denna bedrövelsens dag. Ty nu, sade Artur, har jag
kommit till mitt livs slut. Med Gud give jag visste var
den förrädaren sir Mordred är, ty han har kommit all
denna olycka åstad. Då fick kung Artur se sir Mordred,
där han stod lutad mot sitt svärd, mitt ibland en mängd
döda. Giv mig nu mitt spjut, sade Artur till sir Lucan,
ty därborta skönjer jag den förrädare som dragit detta
onda över oss. Låt honom vara, herre, sade sir Lucan,
ty han är så olycklig, och om ni låter denna olyckliga
dag förgå, blir ni tillräckligt hämnad på honom. Gode
herre, kommer ni ihåg den där drömmen och vad sir
Gawaines vålnad sade er, dock har Gud i sin nåd bevarat
er hitintills. För Guds skull, mylord, avstå från detta.
ly, lovad vare Gud, ni har vunnit seger, ty vi tre leva
ju, men på sir Mordreds sida är det ingen mer än han
som lever. Om ni nu låter saken vara, är det onda ödets
dag förgången. Det må bli död eller liv för mig, sade
kungen, nu ser jag honom ensam därborta och han skall
inte undgå mig, ty ett bättre tillfälle bjudes mig aldrig.
Gud vare med er, sade sir Bedivere. Då fattade kungen
sitt spjut med båda händerna och sprang emot sir Mordred
ropande: Förrädare, nu är din dödsdag kommen. Och
när sir Mordred hörde sir Artur, rusade han intill honom
med draget svärd i handen. Och då stötte kung Artur
sir Mordred under skölden, och spjutet gick genom hans
kropp och mer än en famn längre. Då sir Mordred kände,
att han blivit sårad till döds, kastade han sig med all
den kraft han hade kvar mot tjockändan av kung Arturs
spjut och med svärdet i båda händerna gav han honom
