»Det där var ledsamma nyheter. Vi äro förlorade. De komma att vända vår egen vetenskap emot oss.»
»Nej, det göra de inte.»
»Varför inte?»
»För att jag och en handfull män ha satt p för den manövern. Jag skall berätta er vad jag gjort och vad som förmått mig att göra det. Hur smart ni än är, är kyrkan smartare. Det var kyrkan som skickade ut er på sjön — genom sina tjänare doktorerna.»
»Clarence!»
»Det är sant. Jag vet det. Varenda officer på ert fartyg var kyrkans utvalda tjänare och så var även varenda man av besättningen.»
»Å, det är väl inte möjligt!»
»Jo, det är faktiskt. Jag upptäckte inte det där genast, men jag kom underfund med det så småningom. Skickade ni mig genom befälhavaren på fartyget muntligt meddelande om att ni, då han återvänt till er med nya förråd, skulle lämna Cadiz —»
»Cadiz! Inte har jag varit i Cadiz!»
»— skulle lämna Cadiz och på obestämd tid kryssa i avlägsna farvatten, för att era närmaste skulle återvinna sin hälsa? Skickade ni mig detta meddelande?»
»Naturligtvis inte. Då skulle jag väl ha skrivit, inte sant?»
»Jo visst. Jag blev orolig och fattade misstankar. Då befälhavaren åter avseglade, lyckades jag få en spion ombord, men sedan har jag varken hört något vare sig om fartyget eller spionen. Jag lät saken anstå i fjorton dagar och sedan beslöt jag att skicka en båt till Cadiz. Jag fick emellertid ett skäl att icke göra det.»
»Och det var?»
»Vår flotta hade helt plötsligt försvunnit på ett mystiskt sätt. Lika plötsligt upphörde järnvägs-, telegraf- och telefonverksamheten, hela personalen schappade, stolparna höggos ned och kyrkan belade det elektriska ljuset med sitt bann. Nu var det jag som måste taga i på skarpa allvaret — och det genast. Ert liv var i säkerhet — ingen i dessa riken utom Merlin skulle våga röra vid en sådan trollkarl som er utan att ha
