som anar vart den andra ändan leder. Vi lade den naturligtvis under jorden och alltsammans var gjort på ett par timmar eller så vid lag. Nu behöva vi inte lämna vår fästning när vi spränga vår civilisation i luften.»
»Det var nog rätta sättet och det föll sig ganska naturligt, var helt enkelt en militärisk nödvändighet under dessa ändrade förhållanden. Ja, vilka förändringar ha inte inträffat! Vi väntade att förr eller senare bli belägrade i det kungliga slottet, men — fortsätt, för all del fortsätt!»
»Därefter uppförde vi ett metalltrådsstängsel.»
»Ett metalltrådsstängsel?»
»Ja. Ni gav själv en vink om det för två eller tre år sedan.»
»Å, nu minns jag — den gång då kyrkan för första gången prövade sina krafter mot oss men inom kort ansåg det klokast att bida ett lägligt tillfälle. Nå, hur har ni ordnat stängslet?»
»Jag drog tolv ofantligt starka trådar — nakna, icke isolerade — från en stor dynamo i grottan — en dynamo utan brush utom en negativ och en positiv —»
»Ja, det var rätt.»
»Trådarna utgå från grottan och inhägna i cirkel på jämn mark ett omfång av hundra eng. alnar i diameter; de bilda tolv av varandra oberoende stängsel med tio fots mellanrum — med andra ord, tolv cirklar inom varandra — och ändarna gå tillbaka till grottan.»
»Det är bra. Fortsätt!»
»Stängslen äro fastgjorda vid grova ekstolpar som stå blott tre fot från varandra och stolparna äro drivna fem fot ned i jorden.»
»Det låter bra och säkert.»
»Ja. Trådarna ha ingen jordledning utanför grottan. De utgå från dynamons positiva brush; den negativa har en jordledning. Trådarnas andra ändar återgå till grottan och var tråd är nedlagd oberoende av de andra.»
»Nej, nej, det duger inte!»
»Varför inte det?»
»Det blir för dyrbart. Förbrukar ström i onödan. Det behövs ingen annan jordledning än den genom den
