314
de kära bilderna. Det var nästan som om vi varit tillsammans igen.
Naturligtvis hade jag var natt spioner ute för att skaffa mig underrättelser och varje ny rapport kom saken att te sig allt allvarsammare. Härskarorna samlades. På alla vägar och stigar i England redo riddare fram och präster redo med dem för att inge dessa originella korsfarare mod, ty se, det var ju ett kyrkans krig. Hela högadeln såväl som den lägre adeln strömmade till. Detta var vad man kunnat vänta. Vi skulle till den grad tunna ut de där människorna, att folket ej hade annat att göra än att stiga fram i fronten med sin republik och —
En sådan åsna jag var! Mot slutet av veckan började ett stort och avkylande faktum tränga in i mitt huvud: den stora massan av folket hade en enda dag svängt mössorna och hurrat för republiken och så var det slut med det. Kyrkan och hög- och lågadeln gåvo dem en ogillande, en förgörande blick, och de blevo spaka som får! Från den stunden hade de börjat samlas till fållan — det vill säga lägren — och erbjuda sina värdelösa liv och sin värderika ull åt »den rättfärdiga saken». Till och med de män som nyligen varit slavar höllo på »den rättfärdiga saken», förhärligade den, bådo för den och de liksom hela det övriga borgerskapet pladdrade helt sentimentalt om den. Kan man tänka sig sådana nöt i människogestalt, kan man fatta en sådan dårskap!
Ja, nu ljöd det »Död åt republiken!» från alla håll utan undantag. Hela England tågade emot oss! Detta översteg verkligen mina beräkningar.
Jag gav noga akt på mina femtiotvå gossar, granskade deras ansikten, deras gång, deras omedvetna rörelser — ty allt det där är sådant som talar — ett språk oss givet att förråda oss i kvistiga tider, då vi ha hemligheter, som vi vilja dölja. Jag visste, att inom dem, i deras huvuden och hjärtan, skulle det oupphörligt ropa: Hela England tågar emot oss! Jag visste, att den rösten med varje upprepande av de orden skulle kräva allt mera uppmärksamhet och bli allt kraftigare tills de icke ens i sömnen fingo vara i fred för den utan höra drömmarnas svävande gestalter säga: Hela England — Hela
