320
Sträcken vapen! Underkasten eder utan förbehåll Republikens välde och allt skall förlåtas.
(Signerat)
Basen.»
Jag läste upp det för Clarence och sade, att jag ämnade
skicka över det med en fredsflagga. Han skrattade så där
sarkastiskt som han brukade och sade:
»Det tyckes vara er alldeles omöjligt att riktigt inse hurudana de där högadliga riddarna äro. Låt oss spara in både tid och besvär. Låtsa att jag är befälhavaren för de där riddarna. Ni bär fredsflaggan. Närma er, framför ert ärende och jag skall svara er.»
Jag gjorde honom till viljes. Jag närmade mig under en inbillad vakt av fredens soldater, tog fram papperet och läste upp det. Till svar slog Clarence papperet ur min hand, krökte med förakt på läppen och sade helt övermodigt:
»Hugg det där djuret i stycken och återsänd honom i en korg till den lågbördiga skurk, som skickat hit honom. Något annat svar har jag inte att gel»
Hur tom förefaller icke en teori ställd mot ett faktum! Och detta var helt enkelt ett faktum. Det var på pricken vad som skulle ha hänt, det kom man inte ifrån. Jag rev sönder papperet och förpassade min olämpliga sentimentalitet till en långvarig vila.
Och nu till verket. Jag prövade de elektriska signalerna mellan Gatlingplattformen och grottan och de befunnos riktiga; jag prövade flera gånger de signaler som behärskade stängslen — dessa voro så beskaffade, att jag kunde bryta och förnya den elektriska strömmen till varje stängsel, alldeles oberoende av de övriga. Jag ställde bäckledningen under tre av mina bästa gossars uppsikt och dessa gossar skulle byta ut varandra i tvåtimmarsvakter hela natten och snabbt lyda min signal, i händelse jag komme att ge den — tre revolverskott tätt på varandra. Skiltvaktposteringen drogs in för natten och ingen dödlig syntes inom inhägnaden. Jag befallde, att det skulle hållas tyst i grottan och. att det elektriska ljuset skulle skruvas ned till det minsta möjliga.
