Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/57

Den här sidan har korrekturlästs
53

En tornering hade vi som fortgick dag för dag under mer än en vecka och icke mindre än fem hundra riddare voro med om den från början till slut. Under hela veckor samlades de. De kommo till häst från alla håll, till och med från landets yttersta utkanter, ja, från andra sidan havet. Och många förde med sig damer, alla väpnare och tjänare i mängd. Vad kostymen angår var det en grann och prunkande hop, mycket karakteristisk för landet och tiden med avseende på sjudande livsandar, omedvetet anstötliga talesätt och sorglös likgiltighet för moralen. Hela dagen och alla dagar gällde det att slåss eller se på slagsmål, hela natten och alla nätter sjöng, spelade, dansade och pokulerade man. De hade alldeles förtjusande roligt. Maken till människor har man väl aldrig sett. De där rabatterna av sköna damer, strålande i sin barbariska glans, kunde se en riddare på rännarebanan kastas av hästen med en lans så tjock som en stör tvärt igenom kroppen och blodet sprudlande ur såren, men tro inte att damerna dånade för det, nej, de klappade i händerna och trängdes för att kunna se bättre. Någon gång hände det likväl att någon dök ned i näsduken och såg tillgjort förtvivlad ut, men då kunde man slå sig i backen på att här förelåg en skandal, och att hon var rädd att allmänheten icke kommit underfund med den.

Under vanliga förhållanden hade jag nog funnit bullret om nätterna obehagligt, men som det nu var, hade jag ingenting emot det, ty det hindrade mig att höra hur kvacksalvarna befriade dagens krymplingar från deras armar och ben. De förstörde en särdeles god gammal såg som jag hade och bröto även sönder sågbocken, men jag lät det passera. Och vad min yxa angår — ja, vad den angår, beslöt jag, att nästa gång jag lånade en yxa till en fältskär skulle jag välja mitt århundrade.

Ej nog med att jag beskådade denna tornering dag för dag, jag utvalde också en intelligent präst i mitt departement för den offentliga moralen och åkerbruket och befallde honom att uppsätta en redogörelse därför. Det var nämligen min avsikt, att, då jag lyckats bibringa folket litet mera upplysning, starta en tidning. Det första som behövs i ett nytt land är en patentbyrå; därefter