Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/62

Den här sidan har korrekturlästs

58


TIONDE KAPITLET.
Civilisationen tar sin början.

Runda bordet fick snart höra talas om utmaningen och naturligtvis blev den ganska mycket avhandlad, ty sådant intresserade gossarna. Kungen ansåg, att jag nu borde ge mig ut att söka äventyr, på det att jag måtte vinna rykte och bli mera värdig att möta sir Sagramor, när några år rullat bort. Jag ursäktade mig tills vidare. Jag sade att det ytterligare skulle taga mig tre till fyra år att få allt i ordning och gott skick. Sedan skulle jag vara färdig att begiva mig av. Efter all sannolikhet skulle sir Sagramor vid den tiden forfarande vara ute i Gralärenden och ingen värderik tid ginge förlorad genom uppskjutandet. Jag skulle då ha beklätt mitt ämbete sex eller sju år och jag trodde, att mitt system och maskineri då skulle vara så utvecklat att jag kunde taga mig ledigt utan att det vållade någon skada.

Jag var tämligen nöjd med det jag redan åstadkommit. I åtskilliga fredliga vinklar och vrår hade jag begynnelsen till alla slags industrier i görningen — grundstommarna till blivande faktorier, min blivande civilisations järn- och stålmissionärer. I dessa hade jag samlat de bästa unga huvuden jag kunnat komma över och jag hade agenter ute som gallrade landet för att taga reda på flera. Jag tränade en massa okunniga varelser till experter — experter i alla slags hantverk och vetenskapliga värv. Dessa mina plantskolor fortgingo lugnt och ostört i obemärkta landsorten, ty ingen fick träda inom deras områden som inte var försedd med särskild tillåtelse — jag var nämligen rädd för kyrkan.

Jag hade genast startat ett lärareseminarium och en massa söndagsskolor; till följd härav hade jag nu ett beundransvärt system av fackskolor i fullt flor på dessa ställen, jämte en fullständig provkarta på protestantiska församlingar — blomstrande och stadda i tillväxt. Var och en kunde få bli det slags kristen han eller hon ville, i det avseendet rådde full frihet. Men den offentliga religionsundervisningen begränsade jag till kyrkorna och