tänkte på en så enkel och förståndig utväg som denna. Nej, alla sväljde med god smak dessa människors lögner och undersökte aldrig hur det egentligen förhöll sig. En dag då jag inte var tillstädes, kommer emellertid en sådan där vandrande — det var en flicka denna gången — och berättade en historia efter vanligt mönster. Hennes matmoder satt fängslad i ett stort, dystert slott jämte fyrtiofyra andra unga och vackra. flickor, och nästan alla voro de prinsessor. I tjugusex år hade de dvalts i denna grymma fångenskap. Ägarna av slottet voro tre vidunder till bröder, var och en av dessa försedd med fyra armar och ett enda öga och ögat satt mitt i pannan och var så stort som en frukt. Fruktslaget nämndes icke. I statistiken voro de alltid slarviga.
Och kan man tänka sig något sådant! Kungen och hela Runda bordet blevo alldeles hänryckta över detta orimliga tillfälle till ett äventyr. Varenda riddare vid bordet grep efter det och utbad sig det. Men till allas förtret och sorg utvalde kungen mig, som aldrig bett om det.
Tack vare ett kraftigt bemödande, lade jag band på mina känslor då Clarence kom och meddelade mig nyheten. Men han — han kunde inte lägga band på sina. Från hans läppar flödade oavbrutet den livligaste förtjusning och tacksamhet — förtjusning över min ofantliga tur, tacksamhet mot kungen för detta härliga bevis på hans bevågenhet mot mig. Clarence kunde inte hålla sina ben i styr utan dansade och piruetterade omkring i rummet i den högsta extas.
Vad mig beträffar var jag färdig att förbanna den välvilja som tilldelade mig denna utmärkelse, men av ren politik dolde jag förtreten och försökte att visa mig glad. Jag sade till och med att jag var glad. Och på sätt och vis var det sant. Jag var ungefär så glad som man är, när man blir skalperad.
Man måste emellertid taga sakerna från deras bästa sida och icke öda tid på gagnlöst missnöje, utan vara praktisk och se till vad som kan göras. I alla lögner finns det vete jämte agnarna, och härvidlag måste jag taga reda på vetet. Jag skickade alltså efter flickan och hon kom. Hon såg tämligen bra ut, föreföll mild och sedesam,
