64
men att döma efter yttre tecken var hon lika ovetande som ett damur. Jag sade:
»Min snälla flicka, har ni blivit tillfrågad angående enskildheter?»
Nej, det hade hon inte.
»Jag trodde det, men ansåg mig böra fråga för att bli säker på saken. Så har jag blivit uppfostrad. Ni får inte ta illa upp om jag påminner er om, att då vi inte känna er, måste vi gå litet varsamt till väga. Ni är kanske fullt tillförlitlig — det hoppas vi naturligtvis att ni är, men att ta det för avgjort vore inte affärsmässigt. Det förstår ni. Jag måste göra er några frågor. Svara mig klart och tydligt och. var inte rädd. Var bor ni, när ni är hemma?»
»I det landet Moder, vackra herre.»
»I det landet Moder. Det landet minns jag mig inte ha hört talas om förr. Föräldrar i livet?»
»Vad det beträffar, vet jag inte om de leva än, ty jag har i så många år legat instängd i slottet.»
»Ert namn, om jag får be?»
»Jag heter Demoiselle Alisande la Carteloise, till er tjänst.»
»Finns det någon här, som kan identifiera er?»
»Det är inte troligt, vackra herre, ty jag är här för första gången.»
»Har ni med er några brev, några intyg — några bevis på att ni är pålitlig och sann?»
»Nej, visst inte, varför skulle jag det ha? Har jag inte min tunga och kan jag inte säga allt det där själv?»
»Men, ser ni, att ni säger det är någonting annat än att en annan säger det.»
»Någonting annat? Hur skulle det kunna vara det? Jag fruktar, att jag inte förstår er.»
»Förstår ni mig inte. Jo, ser ni — ser ni — det vore väl katten, om ni inte kunde förstå någonting så lättfattligt. Förstår ni inte att det är en skillnad — men varför ser ni så oskyldig och idiotisk ut?»
»Jag? Det vet jag verkligen inte — såvida det inte är Guds vilja.»
»Då är det väl det, kan jag tro. Bry er inte om att jag
