Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/81

Den här sidan har korrekturlästs
77

selle Alisande la Carteloise? Jo, hon var kry som ett vinterny och hon hade sovit som en död. Vad ett bad beträffar hade varken hon eller någon annan adlig person i landet tagit sig ett sådant och följaktligen kunde hon inte sakna det. Bedömda efter moderna föreställningar voro dessa människor ej annat än modifierade vildar. Denna ädla dam visade ingen otålig längtan efter sin frukost — och även det tyder på vilde. På sina resor voro den tidens britter vana vid långa fastor och visste att uthärda dem liksom de förstodo att före avfärden förse sig mot kommande fastor, enligt indianers och anacondaormars sed. Det var mycket troligt, att Sandy var laddad för tre hela dagar.

Vi voro åter i väg före soluppgången och nu red Sandy och jag linkade efter. Efter en halvtimme träffade vi på en grupp trasvargar, som samlats för att laga vad de kallade vägen. För mig kröpo de som djur och då jag föreslog att äta frukost med dem, blevo de så smickrade, så överväldigade av denna min nedlåtenhet, att de först inte kunde tro att jag menade allvar. Min dam rynkade på näsan och drog sig åt sidan, hon sade så att de hörde det, att lika gärna kunde det falla henne in att äta tillsammans med den övriga boskapen — en anmärkning som förvillade de arma stackarna blott för att den gällde dem, icke för att de kände sig förnärmade eller stötta, för det gjorde de icke. Och ändå voro de icke slavar eller trälar. Sarkastiskt nog betecknade lagen och seden dem som frimän. Sju tiondelar av landets fria befolkning tillhörde deras klass och grad: små »oberoende» jordbrukare, hantverkare m. m., det vill säga de utgjorde nationen, den egentliga nationen. De bildade nästan hela den del därav som var till gagn eller värd att leva eller som kunde anses riktigt aktningsvärd, och om de tagits bort, hade hela nationen störtats, kvarlämnande blotta dräggen i form av en kung, litet adel och annat herrskap, odågor och lättingar, vilkas förnämsta kunskap gick ut på att ödsla och förstöra och som ej voro till någon nytta i en rationellt inrättad värld. Och likväl hade till följd av fintliga åtgärder denna skenfagra minoritet i stället för att som tillbörligt var hålla sig i processionens bortersta del, med