Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/85

Den här sidan har korrekturlästs
81

genom att åstadkomma en hälsosam förändring i dess styrelsesystem.»

Ni förstår att min lojalitet var lojalitet mot landet, icke mot dess institutioner eller ämbetsinnehavare. Landet är det egentliga, det verkliga, det evigt bestående; det är landet man skall vaka över, hålla av och vara trogen; institutionerna äro någonting utvärtes, de äro landets kläder och kläderna kunna nötas ut, bli trasiga, upphöra att passa, upphöra att skydda kroppen mot vinter, sjukdom och död. Att vara lojal mot trasor, hurra för trasor, dyrka trasor, dö för trasor — det är en oresonlig lojalitet av rent animal natur; den hör monarkien till, uppfanns av monarkien och må monarkien behålla den. Jag var från Connecticut, vars konstitution tillkännager, »att all politisk makt är förbunden med folket och alla fria styrelseformer äro grundade på dess myndighet och stiftade till dess välfärd och att det (folket) i alla tider har en obestridlig och orubblig rätt att ändra sin styrelseform på sätt det anser tjänligt».

Enligt den läran är den medborgare, som anser att republikens politiska klädnad är utsliten och ändå tiger och inte röstar för en ny dräkt, illojal; han. är en förrädare. Det ursäktar honom inte om han är den enda som ser förfallet; det är i alla händelser hans skyldighet att agitera och det är de andras skyldighet att votera omkull honom i händelse de icke se saken på samma sätt som han,

Och nu befann jag mig i ett land där rätten att säga hur landet skulle styras var inskränkt till sex på tusen av dess befolkning. Om de niohundranittiofyra yttrat missnöje med det rådande systemet och föreslagit att det skulle ändras, hade det kommit de sex att rysa som en man — det hade varit så illojalt, så ohederligt, ja, det hade varit det svartaste förräderi. Jag hade så till sägandes blivit intressent i ett bolag där niohundranittiofyra av medlemmarna skaffade alla pengarna och utförde allt arbetet och de andra sex konstituerade sig som ständig direktion och togo hela utdelningen. Mig syntes att vad de godtrogna niohundranittiofyra behövde var en ny fördelning. Vad som bäst hade passat den

6Mark Twain, En Yankee.