Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/92

Den här sidan har korrekturlästs

88

satt urverket i gång; det var mitt eget fel — det skulle ta henne en månad att komma till fakta. Och vanligen började hon utan inledning och slutade utan resultat. Avbröt man henne, så antingen fortsatte hon utan att låtsa höra eller också svarade hon ett par ord och upprepade sedan sista meningen, Avbrotten gjorde följaktligen ej annat än skada och ändå nödgades jag ganska ofta avbryta henne för att rädda mitt liv. Man skulle dö om man hela dagen utsatte sig för hennes enformiga orddropp.

»Bevara mig väl!» sade jag i min förtvivlan. Hon gick tillbaka till början och upprepade: »De två begåvo sig åstad och redo in i en stor skog. Och —»

»Vilka två?»

»Sir Gawaine och sir Uwaine. Och så kommo de till ett munkkloster och blevo där väl mottagna. Om morgonen åhörde de mässorna i klostret och så redo de vidare tills de kommo till en stor skog och sedan blev sir Gawaine i en dal vid ett torn varse tolv fagra ungmör och två väpnade riddare som sutto till häst och ungmörna gingo fram och tillbaka under ett träd. Och då märkte sir Gawaine, att det hängde en vit sköld på det trädet och var gång ungmörna gingo förbi den spottade de på skölden och några kastade smuts på den —»

»Om jag inte själv sett någonting liknande här i landet, Sandy, skulle jag inte trott det. Men jag har sett det och jag tycker mig i denna stund se de där varelserna, när de paraderade framför skölden och buro sig åt så där. Kvinnorna här bära sig verkligen åt som besatta. Ja, och nu menar jag de allra bästa, samhällets finaste märken. Den tarvligaste varietéflicka på tio tusen mils omkrets kunde undervisa den förnämsta hertiginna inom Arturs land i mildhet, tålamod, blygsamhet och levnadsvett.»

»Varietéflicka?»

»Ja, men bed mig inte förklara det ordet; det är en ny sorts flicka, som de inte ha här. Ofta snäser man dem då de ingenting ont ha gjort och man ångrar sig kanske då i trettonhundra år, ty det är både simpelt