92
samma som med uttrycket tjäna Gud. Religiositet är enligt det föregående ju också uttrycket för människans fullkomlighet, och när hon då vinner sin fullkomlighet, i och med att hon tjänar Gud, och omvändt tjänar Gud, i och med att hon arbetar på och därmed ock vinner fullkomlighet, så inses, att dessa båda uttryck förhålla sig till hvarandra som religiositet till sedlighet, d. v. s. de utgöra samma sak, betraktad från synpunkten af causa summa eller causa proxima. I ena fallet betraktar man människan såsom i sin verksamhet bestämd af Gud, i andra såsom bestämd af hennes egen förnuftiga natur, hvilka båda synpunkter blott för tanken kunna särskiljas, men i verkligheten sammanfalla, enär det förnuftiga i hvarje fall ej kan vara mer än ett.»
— Tror du, att det duger? sade Hultin, vänd till Grane.
— Ja, visst duger det. Det här får du cum på. Åtminstone non sine.
Detta var Granes fullkomliga mening. Han tyckte verkligen, att detta var vishet och religion och dygd. För sig själf gick han hemligen och bar på vissa tvifvel angående den herskande filosofiens ofelbarhet. Men han trodde, att dessa tvifvel berodde på brister i hans egen uppfattning, hvilka med tiden skulle blifva afhjälpta. Dessutom ansågs det på denna tid, som ett bevis på