97
yttrade Lars Johan altid sin alvarliga åsigt om hans kunskaper:
— Han är en djäfvul i filosofin. Jag har hört hans afhandling. Det var sjelfva faen, hvad den var bra.
VII.
När det blott är ett par dagar kvar till
julaftonen, när man ej kan gå på besök i en bekant
familj utan att stöta på skurmadamer, julgran och
bakbullar, när gatorna vimla af köplystna och
glada människor med paket i händerna och löjen
på läpparna, och när det så lidit mot eftermiddagen
och börjat bli mörkt, och man gått hem och
satt sig till hvila en stund med ryggen lutad mot
gungstolens spjälor, då stiga minnena upp inom
en, som bubblorna stiga upp ur dödt, stillastående
vatten, och då breder sig liksom ett töcken ut
öfver tankarnas oroliga flygt, och man känner sig
så främmande och illa till mods i ett studentrum,
hvilket står för en med intrycket af de vanliga
dagarnas arbetstyngda enahanda. Och är man
då 21 år och därtill en smula fantast, så kan
man till och med försjunka i melankoliska fanat-
