119
tanke af Göthe. Människor, gjorda med maskin. Det är lifvet, man behagar glömma, under det man går här och gräfvar ner sig i förlegad vetenskap och egenkära fantasier. Är ni inte trötta på Upsala ibland? Säg uppriktigt. Det gamla Upsala med alt det gråa, entoniga, banala och bredvid detta alt sitt skräfvel om ungdomens vår och ungdomens blomster. Fy för sju tusan.
Kandidat Abrahamson log trött och försökte se mefistofelisk ut.
— Fråga Malmgren, ska’ ni få höra, hur mycket vers han kan haspla ur sig om den saken.
Men Norström invände:
— Man arbetar mer nu i Upsala, och det är altid en god sak.
— Ja, man arbetar, ja. Men hur? Arbetar man med glädje och för att lära något? Nej, man arbetar tungt och trögt för att få examen och komma härifrån. Jag håller på min idé om homunculusar. Det är vi allihop.
— Du öfverdrifver.
Norström lade det ena benet öfver det andra och knäppte ihop sina händer med en liten knyck, som såg mycket säker ut.
Schultz skrattade för sig själf, utan att svara, på ett sätt, som retade Norström. Denne satt och såg förnärmad ut, men sade intet.
Kandidat Abrahamson såg på klockan.
