186
tog hastigt intryck. Dessutom var han mer än vanligt böjd att se al ting ljust, sedan han kommit ifrån konditionen och fått flytta tillbaka till Upsala.
XII.
Professor Ranke skulle hafva supé, en liten
enkel supé, till hvilken endast några få af hans
och hans hustrus närmare bekanta voro inbjudna.
Dessa utgjordes af ett par professorsfamiljer, några
yngre docenter samt en eller två af professorns
bekanta bland de studerande vid akademien.
Professorskan tyckte om att ställa till små enkla
tésupéer, hvilka hade en liten anstrykning af literära
aftoncirklar.
Grane var bjuden och kom tidigt. Han hade umgåtts i huset alt sedan sin allra tidigaste studenttid och hade fribref på att gå och komma, när han ville. Professorskan sade, till hvem som ville höra det, att hon kände sig som en mor för unga Grane, att han var en så hygglig ung man, litet radikal, gudbevars — det är ju så många unga män nu tör tiden — men han var begåfvad och väl uppfostrad, fast litet framfusig och öfverspänd — professorskan begagnade ofta och med förkär-
