217
nationen, hvilka och huru många tidningar som skulle hållas på nationslokalen.
Ett par moderata och konservativa tidningar antogos utan diskussion. Därefter bad en af nationens medlemmar att få föreslå en i Stockholm utkommande liberal tidning med kända antiakademiska tendenser, och då blef det vind i de politiska seglen. Alla människor ville lägga i dagen sina politiska åsigter, allesammans hade något glåpord att säga en hemlig eller öppen antagonist, och förmågan att på ett elegant, men giftigt sätt begagna sig af det erbjudna tillfället visade nogsamt, att ungdomen icke studerat dialektik förgäfves. Villervallan var almän, ett tiotal af namn på dem, som begärt ordet, funnes antecknade på kuratorns lista, diskussionen såg ut att räcka i timtal, när inspektor begärde ordet.
— Mine landsmän, hr kurator, började professorn i en kamratlikt-patriarkalisk ton, jag vill fråga om landsmännen verkligen anse det öfverensstämmande med nationens värdighet att prenumerera på ett organ, som vid upprepade tillfällen yttrat åsigter angående våra akademiska institutioner, hvilka jag tycker, att vi, som dock äro cives academici, åtminstone inte borde uppmuntra genom att prenumerera på tidningen. Jag vill visst inte på något sätt inverka på nationens beslut. Men det skulle göra mig ondt, om nationen skulle hålla sig med en tidning, som jag för min del
