284
lingen kan vara ungdomlig, öfverilad och dum. Det vet man ej i sådana ögonblick. Men ve den, som aldrig varit hvarken ungdomlig, öfverilad eller dum.
XVII.
Morgonen därpå gick Grane tidigt ut. När
han druckit kaffe, gick han direkt upp till
Randers. Denne var nyss hemkommen från en
ridlektion. Han brukade rida tre gånger i veckan
för att skaffa sig motion. När Grane kom in,
hade han nyss fått af sig den ena ridstöfveln och
var just sysselsatt med den andra. Han märkte
inte Granes upprörda utseende, utan började prata
som vanligt.
Grane afbröt honom:
— Jag har läst din uppsats, sade han.
— Har du det? Redan?
Randers tittade upp från stöfvelknekten.
— Jag tänkte annars ge dig ett exemplar. Jag har just skaffat mig några aftryck.
— Tack. Men det behöfs inte.
Det uppstod en stunds tystnad, under hvilken Randers fullbordade sin nederdels toalett och slutligen stannade framför spegeln för att ordna sitt hår.
