306
Det var från fadren. Han läste det mekaniskt, utan att kunna reda sina tankar.
»Din mor är illa sjuk. Vill du träffa henne, så res genast.»
Grane stod en lång stund stilla.
Modern? Det var länge, länge sedan han tänkt på henne. Han brast i gråt och grät länge. Först när han märkte, att ljuset brunnit ned i staken, gick han till sängs.
XVIII.
Tidigt nästa morgon var Grane uppe för att
packa in sina effekter. När det var gjordt, hade
han ännu en timme kvar, innan tåget skulle gå.
Han tog ett papper och skref följande rader till
Schultz.
»Min mor är döende. Jag far med morgontåget. Klockan nio i kväll är jag hemma. När jag kommer tillbaka igen, kan jag inte säga.
Jag känner mig så underlig till mods. Det är, som om jag i detta ögonblick sade Upsala farväl. Jag tycker, att jag går till ett helt nytt lif, eller rättare att mitt lif hädanefter på ett eller annat sätt skall blifva nytt. Jag vet ej, om denna
