Den här sidan har korrekturlästs
346
den stå röda och gula, och den klaraste sol skiner på den frostbitna marken. Men jag är i alla fall glad att få komma bort, ty här är jag rädd för vintern.
Sida:Erik Grane 1897.djvu/358
346
den stå röda och gula, och den klaraste sol skiner på den frostbitna marken. Men jag är i alla fall glad att få komma bort, ty här är jag rädd för vintern.