82
och tycker, att du har kraft till att bära Atlas på dina skuldror och känner dig till mods, så att det skulle vara en lättnad att få slå ut fönsterrutor eller bryta sönder någonting hårdt. Och hvad blir det af alla dina stolta Prometeus-tankar, du? Jo, du går beskedligt hem och lägger dig, din stackare.
Och det gjorde han också.
VI.
I den smala förstugan utanför entréen till
de rum, i hvilka de skriftliga profven till den
beryktade, fruktade, häcklade, försvarade och
föraktade filosofie-kandidat-examen afläggas, stod en
middag i början af December ett antal ynglingar
och väntade.
— Har di inte slutat snart? frågade en gammal, skäggig teologicofilare, som just kom uppför trappan.
De tilltalade, som länge stått och väntat, som inbördes inte als kände hvarandra, emedan de hvar och en kommit upp för att mottaga någon särskild bekant från de stängda rummen, och som redan genom att vänta kommit i ett tillstånd af den mest fullständiga och hjälplösa resignation, svarade enstämmigt ett mumlande:
