85
nation.Och då blef han arg och sa’: »Angår det dig, det», sa’ han. Lars Johan är inte styf i argumenterna, som du vet.
— God dag Lars Johan, sade Hultin till den omtalade, som nu var midt framför dem.
— God dag, sade denne, med säflig och grötig stämma. Är ni ute och går?
— Du ska gratulera Hultin, sade Grane. Han har skrifvit filosofi i dag.
— Har du skrifvit filosofi? Är du galen?
Hultin skrattade sitt hårda skrockande skratt:
— Ja, inte är det långt ifrån.
Lars Johan eller Lehman, som han egentligen hette, stod en lång stund och vägde på benen, innan han svarade. Till sist frågade han:
— Tänker du ta examen nu i jul då?
— Ja visst, efter jag går upp i skrifningarna.
— Det var fan i helvete.
De ändrade skrattade. Och Lars Johan teg en stund igen.
— Hvart ska ni gå nu?
— Vi ska och äta middag på gästis.
— Det var djäfveln så gentilt.
— Ah, du kan gärna gå med.
— Jag har så jäkla ondt om pengar. Kan man äta där för krischan?
— Jo, det kan du visst det. Kom nu bara.
Alla tre följdes åt in på gästis och satte sig vid ett bord, som stod litet för sig i ett hörn.
