öfverväldet i Norden uppkommit, för att hos de förre riktigt inprägla det förhållande af underdånighet, hvaruti de böra stå till de sednare. Det misstänkta ordet ”plicht” och förändringen från ”Vätalum” till ”Danamull” i omqvädet, synas också hänvisa på något främmande och yngre.
Eriks-Visan har haft det egna ödet att först blifva bekantgjord i Latinsk öfversättning, samt att det Svenska originalet först omkring två tredjedels århundrade derefter såg ljuset. Den siste katholske erkebiskopen i Sverige, den lärde Johannes Magnus, var den, som först utgaf qvädet på Latin i prydlig sapphisk och adonisk vers uti sin Historia de omnibus Gothorum Sveonumque Regibus, hvilken historia af den biltoge författaren fulländades redan år 1540, men likväl icke utkom förr, än 10 år efter hans död, 1554 i Rom. Eriks-Visan återfinnes der på ss. 27, 28 och det säges uttryckeligen, att till grund för öfversättningen ligger en svensk sång, som på den tiden var allkänd i hela Sverige[1].
Den svenska urskrift af Eriks-Visan, som vi nu besitte, står att läsa uti Jo. Magni Swea ock Götha Crönika — — vthtålkat aff Erico Schrodero; Stockh. 1620, ss. 9, 10. Näst framför Er.-Visan, ss. 8, 9, har Joh. Magni latinska öfversättning oförändrad blifvit aftryckt, hvarvid likväl den åttonde strofen blifvit öfverhoppad, så att stroferna tillsammans blott äro nio; men såväl i den ursprungliga Latinska som i Schroderi Svenska qväde äro stroferna eljest tio till antalet och hvarandra motsvariga. Anställer man en jemförelse mellan
- ↑ Anf. st. s. 26: ”Circumferuntur in tota patria ante publicum omnium conspectum carmina patrio sermone de ejus (sc. Erici Regis) gestis ab antiquissimo æuo ædita, in quibus præter cætera multa, sequentium versuum sensus habetur.” Af orden præter cætera multa vill det synas, som om han skulle haft för sig en hel, kanske vidlyftig, Svensk rimmad krönika!
