för mundi, liksom Isl. impf. kunna el. kunni[1] för kunda, Got. kunþa: Danskan har ock bevarat de assimilerade formerna mon, monne. I Molbechs Dansk Ordbog uppgifves väl den förra af dessa vara en förkortn. af den sednare, men de torde kanske snarare hvar för sig böra anses utgöra minnesmärken af det gamla pres. och impf. Då formerna således under en viss period varit dubbla, bibehållas här för impf. både munni och mundi.
frägderu är en form, som icke låter försvara sig; ordet måtte alltså genom skrif- el. tryckfel vara förderfvadt. Det återstår derföre intet annat, än att gissningsvis försöka en återställelse. Genom tryckfel skulle kunna hafva uppkommit frägderu för frägdera, och finge man derjemte antaga att Eriks-Visan ursprungligen varit upptecknad med run-mynder, så kunde detta stå för frägd-dera el. frakþ-þaira, deras frägd. En slik sammandragning af två likljudande mynder till en, från tvänne olika ord, är, som man vet, icke ovanlig på Runstenar, t. ex. Liljegren. Runurk. N:o 211 hõsalukuþsumuþir (d. ä. hons salu uk kuþs(u) muþir); men utom det, att en slik förklaring är ganska tvungen, så var det väl sin egen fräjd, sitt rykte, han skulle få njuta och ej deras, och dessutom konstrueras niuta, Isl. nióta, med genit. Denna konstruktion får man åter ren och som hon bör vara, om man förändrar uttrycket till frægþar æ niuta, ära jemt njuta, el. alltid blifva fräjdad. För denna sannolikt riktiga tolkning står jag i skuld hos Hr G. Stephens. — Angående æ, se detta ord str. IX. 2.
III. 1. medhir, meþer, prep. med acc. och dat., med; Rimkr. mäder (s. 152 r. 1 "och giorde ther ända mäder) (städer", s. 158. r. 14, 159 r. 31, m. fl.), VG.
- ↑ Rimkrön, har ännu kunne (s. 24 r. 29 "At the kunne Landom radha"), men s. 8 r. 22 "Til alder monde mitt Lijff afftaga."
