7. Så wore de vnder rättare hand[1]
I mange åhr fast klände.[2]
Til thes kong Himmel[3] den onde man
Sin son Kong Dan dit sände
8. Han war sin Fader med allom lijk
Hans dygd kunne han snart läre
Aff sig då kaller han Danmarkz rijk
Ded har af honom sin ähre
9. Dogh kunne han icke blifwe frij
Att skatte Göthe mannom
Eij torde han heller fhöre krig
Ty han hade lithet af landom[4]
10. Ty skole dhe Konger i Danmark väl
Besinne sin plicht och ähre
At de med rätt och fulgod skäl
De Swenskom skatt skole bäre
Så låther han först ergie vthi Juthlandh.
När man sammanställer de båda öfversättningarna — den gamla och den nya —, så inses det lätteligen, att de i det hela ganska oväsendtliga olikheterna allenast kunna härröra från den skiljaktiga synpunkt, ur hvilken arbetet blifvit företage.t Vid den gamla eftersträfvades på en gång ledighet och så noggran rimlikhet som möjligt, men denna sista har isynnerhet medfört åtskilliga afvikelser från urskriftens ord, ehuru föga från andan och meningen; — vid den nya har åter större afseende blifvit fästadt på en ordagrann motsvarighet, för hvilkens uppnående både versfallets och rimmets strängbundenhet stundom blifvit uppoffrad. Att i den gamla
