Den har ofta i starka uttryck förebråtts honom, denna sorglöshet, missionärerna påstå och visserligen med rätta, att den gör honom omottaglig för civilisation, och ha försökt att förmana honom till mera förtänksamhet och sparsamhet med sina förråd. Men de förbise, att det också står skrifvet: »I skolen icke sörja för morgondagen. Se på fåglarna under himmelen, de så icke, de skörda icke, de samla icke i ladorna, och dock föder vår himmelske fader dem.» Det har också sin ljusa sida, detta lättsinne, ja, det är på visst sätt hans styrka.
Fattigdom och nöd ha hos oss två följder. Den mest omedelbara är naturligtvis det kroppsliga lidandet, men tillsammans med och efter detta kommer det andliga, näringssorgerna, detta ständiga bekymmer, som förföljer en natt och dag till och med i sömnen och förbittrar hvarje stund. Detta är väl i allmänhet det svåraste för våra fattiga, och vore icke det, skulle väl de kroppsliga lidandena, hvilka dock vanligen äro öfvergående, lätt vara öfverståndna. Men se, denna sida är eskimåens lätta sinne fritaget från. Äfven om han svälter länge och far illa, är han åter lycklig, så snart han får mat, och minnet af utståndna lidanden är lika litet i stånd att förstöra hans njutning och glädje som fruktan för dem, som skola komma i morgon eller öfvermorgon; det enda, som kan störa hans lycka, är att se andra lida nöd, medan han själf har det bra, och därför delar han med sig, så snart han har något att dela af.
Hvad som isynnerhet går dem till hjärtat är dock att se sina små barn svälta, »och därför», som Dalager säger, »gifva de barnen, om de än själfva af hunger äro färdiga att crepera till döds; ty de lefva hvarje dag i hoppet om en önsklig förändring, som verkligen uppehåller lifvet hos många.»
För att få en klarare uppfattning af grundskilnaden
