medhustru tyckes vara bland det första en duktig grönländare lägger sig till med, när han öfver hufvud inlåter sig på vidlyftigheter. Man berättade mig vid Godthaab ett par exempel härpå.
Renatus, den duktigaste fångaren vi Grædefjorden, hade förälskat sig i en ung kvinna och tog henne en dag till medhustru. Förhållandet mellan henne och hans första hustru syntes emellertid vara godt, och allt gick lugnt, tills det kom till missionärens[1] öron. Denne förehöll mannen den stora synd han begick och försökte tvinga honom till att åter afstå från medhustrun. Detta hjälpte dock icke. Emellertid klagades det för föreståndarskapet i Godtbaab.[2] Renatus infann sig där, ändtligen lyckades man förmå honom att ge sig godvilligt, och han skickade sin hustru till Kangek (utanför Godthaab), där hon blef upptagen i kateketen Simons hus. Samtidigt bosatte han sig dock längre norrut, nära Narsak, och då han därigenom delvis fick fångstplatser tillsammans med kangekerna, hände det ofta nog, att han träffade dem och följde dem hem, hvarvid han fick tillfälle att vara tillsammans med sin andra hustru. Då det emellertid sedan klagades mycket från hans förra boningsort vid Grœdefjorden, emedan man där led nöd, sedan han, ställets bästa fångare, hade rest bort, flyttade han åter tillbaka dit och har sedan lefvat hygglig. Detta hände för några år sedan, medhustrun lefver ännu vid Kangek; jag såg henne där. Hon bär gröna hårband till tecken att de barn hon har fått räknas som oäkta.
- ↑ Invånarne vid Grœdefjorden tillhöra den hernhutiska församlingen.
- ↑ Detta är ett slags ting eller en församling, hufvudsakligen bestående af deputerade från de olika boplatserna i ett distrikt. Det har ursprungligen kommit till stånd på förslag af d:r Rink. Européerna vid kolonien deltaga också, och en af dem är vanligen ordförande. De grönländare, som äro deputerade, kallas partisok.
