eskimåens begrepp, äfven om man inpräntar det hos honom, får han dock ingen skarp uppfattning däraf.
För att de skola öfva sitt öga och sin arm, ger den förståndige grönländaren sina söner, redan då de äro helt unga, små fågelpilar och harpuner till leksaker, och härmed kan man se de tre- och fyra-åriga blifvande storfångarne öfva sig på småfåglar och allt annat värdigt deras jaktlust, som kommer dem för ögonen. Att de börja tidigt med att gå i kajak, har jag redan talat om.
Det är naturligtvis af den största betydelse för det grönländska samhället, att de unga uppfostras till duktiga fångare; ty däraf beror hela deras framtid.
Flickorna måste också tidigt vänjas vid sin uppgift; de måste lära sig att sy och gå modern till handa i hennes husliga bestyr.
