ANDRA KAPITLET.
Utseende och klädedräkt.
När jag nu så fjärran från dessa människor och den natur, där vi lefde tillsammans, skall skrifva om dem, huru lefvande står då icke för mig det första mötet med dem på Grönlands ostkust! Två bruna, leende ansikten, omgifna af långt, korpsvart hår, midt i isen strålande af ljus tillfredsställelse med sig själfva och världen och uppfylda af den godmodigaste vänlighet, blandad med oförställd förvåning gentemot de underliga främmande. Jag fick, ovisst hvarför, ett obeskrifligt välgörande intryck af ett folk, för hvilket det icke, som för oss här hemma, bara gäller att skrapa till sig själf det mesta möjliga, utan som också har en tanke för sina medmänniskor, ja, icke bara främmande, utan också sina egna vänner.
Och detta första intryck har aldrig sedan lämnat mig, jag blef alltid glad till mods, då jag mötte dessa feta, välvilliga ansikten.
Den äkta eskimåen skulle för de flesta af oss européer vid första ögonkastet förefalla allt annat än vacker.
Han har ett rundt, bredt ansikte med stora, grofva drag, små, mörka, stundom litet snedskurna ögon, platt näsa, smal mellan ögonen och bred nedtill, runda, af fetma pösande kinder, en bred käft, tunga, breda käkar,
