som tillsammans med de runda kinderna göra, att underansiktet spelar en framträdande roll i fysionomien. Drages munnen upp till ett bredt, fettskinande leende, visa sig två rader starka, hvita tänder. Det hela gör intryck af en ypperlig tuggapparat och riktar tanken med välbehag på mycken och god mat. Men öfver dessa drag är det på samma gång, isynnerhet hos kvinnan, en prägel af en viss smekande, ömsint vekhet.
Efter våra invanda begrepp kunna vi ju icke kalla detta skönhet; men ack, huru fördomsfulla vi äro i det afseendet! Det tar lång, mycket lång tid att lefva oss bort från våra traditioner. Vi tänka på våra långansiktade och långnästa skönheter hemma, och vårt sinne fylles med vemod vid minnet af de många vi svärmade för, dessa intressanta blekheter — men herre Gud, så färglösa! Det är ändå märkvärdigt, hvad ens smak kan bli brutal, jag fann verkligen dessa bruna, af hälsa och fett skinande naturansikten sköna, de kommo mig att tänka på blått haf, tindrande solsken, hvita bræer och så midt i allt detta klappande människohjärtan gjorda af verkligt sinnligt kött och sjudande varmt blod.
Det var dock isynnerhet medan de voro unga som de gjorde ett sådant intryck, och de bli tidigt gamla — sorgligt tidigt. Dessa skrumpna, surögda och skalliga gamla käringar, de voro icke vackra, påminde om frusna äpplen, men ändå, det var en viss stil öfver dem också, strängt arbete lästes i dessa ansikten, men också mod — mycket mod, blandadt med en godmodig, hopplös resignation. Intet af denna glasaktiga hårdhet eller förtorkade anständighet, hvarmed lifvets skola så ofta stämplar gamla ansikten på andra ställen i världen.
Den blandningsras, som har uppstått på västkusten genom korsning af européer och eskimåer, är enligt europeisk smak vanligen vackrare än dessa, de ha i regeln
