Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
203
RELIGIÖSA FÖRESTÄLLNINGAR.

för att hämta Balder. Liknande sägner förekomma för öfrigt också hos indianerna.

Efter hvad professor Moe har meddelat mig, synes det knappast tvifvelaktigt, att denna grönländska föreställning är färgad af europeiska sägner och att det är inblandadt flera afgjordt europeiska moment i den. Föreställningen om det hala hjulet förekom t. ex. i våra medeltidslegender, och likaledes kommer bron, som är smal som ett snöre eller en knifsegg, igen, till en del med samma ord, i europeiska eller medeltida sägner om resor till undervärlden. I en gammal nordengelsk visa talas det om »skräckens bro, ej bredare än en tråd». Tundel ser i skärselden en smal bro öfver en förskräckligt djup, mörk och stinkande dal, o. s. v. Men dessa medeltidsföreställningar äro otvifvelaktigt återigen färgade af österländska traditioner. Judarne tala om den trådsmala helvetesbron, och muhamedanerna tro, att alla själar midt i helvetet måste öfver en bro smalare än ett hår, skarpare än ett svärd och mörkare än natten.[1] Enligt »Avesta» kommo de gamla parsernas själar den tredje natten efter döden öfver det »höga Haza» — ett bärg, som omger jorden och räcker ända upp till himlen — för att uppnå en bro, som kallas Tsjinvatbron och som vaktas af två hundar. Enligt Petileviskrifterna utvidgar bron sig och blir nästan en parasang bred, när de frommas själar gå öfver den, medan den smalnar för de ogudaktiga, som försöka gå öfver, så att de störta i helvetet, som ligger rakt under.[2] En motsvarande

  1. Se Sophus Bugge, »Mythologiske Oplysninger til Draumskvædi» i Norsk Tids. for Vid. og Lit. 1854-55, sid. 108-111; Grimm Mythol. sid. 794. Jmfr också H. Hübschmann, »Die parsische Lehre vom Jenseits und jüngsten Gericht». Jahrbücher für protestantische Theologie, bd 5 (Leipzig 1879), sid. 242.
  2. H. Hübschmann, Jahrb. fur prot. theol., bd 5, sid. 216—222.