möjlighet finnes dock, att den icke har kommit genom de gamla nordborna, utan genom Hans Egede och hans folk eller också senare. Det synes dock mindre antagligt, att den på så kort tid skulle ha blifvit så pass förändrad.
Följande saga har likheter både med asiatiska och europeiska sägner. En renjägare såg en gång en mängd kvinnor bada i en sjö. Då han tog den vackrastes kläder, måste hon följa honom hem och bli hans hustru; de andra däremot ilade till stranden och togo på sig sina kläder, hvarvid de förvandlades till gäss eller änder och flögo bort. Hans hustru fick en son, men samlade nu fjäder, och med tillhjälp däraf förvandlade hon både sig och sonen till fåglar och flög bort med honom en vacker dag, då mannen var ute på fångst. Han gick för att leta efter dem och träffade på en man, som stod och högg flisor, hvilka förvandlades till fiskar. Denne man satte honom på stjärten af en stor lax, som han gjorde af en flisa, och bad honom tillsluta ögonen, hvarpå fisken förde honom till hans hustru och son.[1] De amerikanska eskimåerna ha en alldeles liknande saga. Bland samojederna berättas det, att en man drog ut på resa och träffade på en gammal käring, som fällde björkar. Han hjälpte henne och följde därefter med till hennes tält. Där gömde han sig och fick se sju flickor, som talade med käringen och gingo sin väg igen. Hon sade till honom: »I den mörkaste skogen där borta är en sjö, där skola de sju flickorna bada; tag den enas kläder.» Han gjorde så. Resten är alldeles olik den grönländska sagan, där står heller ingenting om att de förvandlades till fåglar, endast att de hade sitt hem i luften eller himlen.[2] Denna saga, hvars likhet med den grönländska påpekats af dr. Rink,
