och stirrade stelt som den andre, medan jag stackare stod där mållös af bestörtning öfver att min fredliga, obetydliga person skulle åstadkomma ett sådant lefverne. Slutligen fick jag dock igen målet, närmade mig Jakob, sträckte ut armarna mot honom och talade lugnande ord. Men nu blef det värre än någonsin. Då jag såg, att det ej tjänade till något, teg jag och började skratta, men då tystnade plötsligt tjuten lika fort som de hade börjat, Jakob blef lika röd i ansiktet som han förut var hvit och mumlade skamfull någonting om, att han hade sofvit och drömt om en kivitok, som ville föra honom med sig till fjälls. Jag gaf honom emellertid brefvet och lagade att jag kom därifrån, så fort jag kunde. Dagen därefter var det ute öfver hela kolonien, att jag hade varit kivitok; man hade hört tjuten i gårdarna.
Sida:Eskimålif.djvu/275
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
237
RELIGIÖSA FÖRESTÄLLNINGAR.
