FEMTONDE KAPITLET.
Hvad ha vi uträttat?
Afsikten med vår mission och vårt kulturarbete i Grönland var väl närmast den att själfva skörda ära af Gud och människor; äfven att gagna de infödda. Men hvad ha vi gjort?
Låt oss först ta den rent materiella sidan. Det borde ju på förhand kunna tänkas, att vi måste kunna skaffa detta på stenålderns stadium lefvande folk många saker till lättnad i deras hårda kamp för tillvaron. Men i själfva verket är detta långt ifrån händelsen. Det viktigaste, eskimåens vapen, ha vi i intet afseende kunnat förbättra. Visserligen ha vi skaffat honom järn, och det är nyttigt till harpunspetsar och knifvar, men dels hade han det äfven förut, dels kan han reda sig det förutan. Han försåg sina harpuner med spetsar af hårdt ben eller sten, sina knifvar gjorde han af samma ämne, och han fångade på den tiden fullt ut så mycket säl som nu.
Men våra skjutvapen ha väl varit ett stort framsteg för honom? De ha varit motsatsen. Med tillhjälp af studsaren blef han t. ex. satt i stånd till att anställa en förfärlig ödeläggelse på ren, endast för en liten tillfällig vinnings skull. Det gick så långt, att det på den smala
