TREDJE KAPILET.
Kajaken och kajakredskapen.
Vid en ytlig betraktelse af enskilda småsaker i eskimåens yttre uppträdande kunde man lätt komma till den felaktiga slutsatsen, att han står på ett lågt trappsteg i fråga om kultur. Gör man sig besvär att tränga närmare inpå honom, skall han snart komma att framstå i ett annat ljus.
Många människor nu för tiden äro så förskräckligt upptagna af vår tids storhet, af de många uppfinningarna och framstegen, som dagligen göras och som, enligt deras åsikt, obestridligen lyfta den begåfvade hvita rasen högt öfver alla andra. Dessa många skulle verkligen ha nytta af att lägga noga märke till detta folks utveckling, de redskap och uppfinningar, som de ha gjort för att skaffa sig det nödvändiga till lifvets uppehälle i en natur, där så ytterst små medel stodo dem till buds.
Tänk er ett folk utsatt på en kust så öde och hård som den grönländska — utan förbindelse med den öfriga världen, utan järn, utan skjutvapen, utan några som helst andra hjälpmedel än de, som finnas på stället. Det enda är sten, litet drifved och dessutom skinn och ben; men för att dessa sista skola erhållas, måste först de djur fångas, hvarifrån de skola tagas. Vore det vi, dukade
