FEMTE KAPITLET.
Om vintern bo eskimåerna i hus byggda af sten och torf. Dessa sticka endast halfannan à två meter upp öfver jordytan, och golfvet ligger vanligen något under denna. Taket är platt, litet hvälfdt. Utifrån ser ofta det hela ut som en oansenlig jordhög.
Det är bara ett rum i dessa hus, och i det bo vanligen flera familjer tillsammans, män och kvinnor, unga och gamla. Det är så lågt i taket, att en någorlunda lång karl kan ha svårt för att stå rak. Rummet har liksom huset utvändigt en aflång, fyrkantig form. Längs hela den ena långväggen går hufvudbritsen, som är omkring 6 fot djup och hvarpå husets folk sofver, det vill säga de gifta samt de fullväxta ogifta döttrarna och de unga gossarne och flickorna. Här ligga de i rad, sida vid sida, med benen mot bakväggen och hufvudena fram mot golfvet.
Hans Egede Saabye säger i sin nämnda dagbok, att de skola ha sin äktenskapliga säng under britsen. Jag upptäckte intet, som tydde på, att detta nu kan vara fallet någonstädes i Godthaabs distrikt.
De ogifta männen ligga vanligen på de mindre britsarna under fönstren, som äro på den motsatta
