på kloka män — talen hwad I wiljen! I hafwen qwinnor och barn, bröder och systrar — skullen I ej weta huru i bören tala? Ett godt ord werkar godt: de oförståndige skola förstå, de förbländade skola sansas, och de illasinnade frukta och förbättras. De som äro så illasinnade, att de gäcka Edra goda råd — jag wet, att desse äro få — med dem gören som Eder godt och klokt synes!
Will jag förleda Eder till ett borgerligt krig? Will jag tända upprorsfacklan ibland Eder? Nej! Nej! gode Norrmän! Jag talar — I hafwen ju sett det — icke som rewolutionist. Jag will det menskliga nödwändiga, icke det förstörande. Jag talar ett godt ord, och jag will, att I jemwäl skolen göra det. Wore denna Öfwerhet laglig, som upphäfwit sig att styra Eder; då skulle jag ej tala, och troligen icke någon annan
