Sida:Ett nytt bidrag till julgranens historia – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/1

Den här sidan har korrekturlästs
123
ETT BIDRAG TILL JULGRANENS HISTORIA.

Vi ha föranledts till detta omnämnande af Pietas' textilvårdande verksamhet af den lilla utställning af färdigkonserverade föremål, som denna förening öppnade den 28 februari 1911 i Nordiska Museets sal för tillfälliga utställningar. Pietas ville visa några prof på hvad den uträttat under de tre gångna åren sedan stiftandet. En verksamhet sådan som denna har att räkna med så många obekanta faktorer, att den ej kan uppehållas utan understöd i ekonomiskt afseende. Nu sedan dess förste store mecenat gått bort, har föreningen sökt och funnit offentligt understöd af statsmedel, men dock ej i den omfattning erhållit sådant, att dess drift kan uppehållas i samma omfattning som tidigare. Man vågar kanske hoppas, att det i framtiden skall blifva bättre, så att föreningen ej någon längre tid blir nödsakad att göra större inskränkningar i sin verksamhet.

—a—i.


Ett nytt bidrag till julgranens historia.

Om julgranens första framträdande i vårt land föreligga ytterst få anteckningar. I allmänhet har man dock ansett, att den först omkring år 1820 börjat uppträda i vårt land, och den i Fataburen 1909, sid. 249, lämnade uppgiften om att julgran år 1817 förekommit på godset Trestena i Västergötland — och då troligen för första gången därstädes — var då den af oss kända äldsta tidsuppgiften. I Nordisk Familjeboks senaste upplaga finnes emellertid i artikeln Jul uppgift om att julgran förekommit i Sverige redan så tidigt som på 1700-talets midt. Enligt af artikelförfattaren, dr R. Geete, välvilligt lämnad upplysning är källan till denna uppgift att finna i af Carl Trolle Bonde år 1895 utgifna »Anteckningar om Bondesläkten».

I dessa af riksrådet och ambassadören, grefve Carl Bonde efterlämnade och af sonsonen utgifna dagboksanteckningar återfinnas i serien I, sid. 13 följande passus: »Sådana förhör[1] företogos i syn-

  1. Flera gånger om året anställdes med Carl Bonde stränga examina utaf fadern, riksrådet grefve Gustaf Bonde, hvilken icke sparade några föreställningar för att hos sonen väcka lust och begär till lärdom.