ord. Han hade själfmant skyndat till Stortorget, då han händelsevis fått höra, att något ovanligt där vore å färde. Samtidigt hade ej blott löjtnant Sahlström, utan äfven fänrik Halling i största hast infunnit sig, och manskapet ilade dit från alla håll, då trumman låtit höra sig på stadsmajorens brådskande befallning. Själf visade sig denne i spetsen för hela styrkan.
Slagskämparne tycktes i början icke fästa något afseende vid stadsvaktens uppmarscherande, men då öfverste von Tholin gaf order att efter tre trumhvirflar gå anfallsvis till väga, och så den ene efter den andre af tumultanterna greps och forslades in i rådstuhäktet, började de återstående att sansa sig, kastade påkar och andra tillhyggen samt sökte aflägsna sig.
Smeden Ham fällde sin yxa, och mäster Standart drog själf bommen från den inre sidan af dörren, kastade upp denna och lät en del af vakten intränga i källarsalen, där predikanten i största hast hoppade ned från disken och försvann bland mängden.
Några försökte visserligen göra motstånd mot ordningsmakten, men öfvermannades snart och förpassades helt hastigt in i häktet. Det dröjde ej länge förr än lugnet var helt och hållet återstäldt, och då de två bokhandlarne tittade fram om hörnet, funno de, att man utan fara kunde våga sig ut på platsen samt till och med in på Storkällaren, där mäster Standart nu stod
